Kongressbloggen

Mitt i prick... nästan

2007-11-09T12:49:00.000+01:00

Nu i kongressens sista timmar avgörs vad som ska stå i Lärarförbundets långsiktiga program, i den kortsiktiga Verksamhetsinriktningen, i stadgarna och i budgeten. Det är nu det är ketchup-hour när alla frågor plötsligt kommer upp till beslut.

Ombuden har fått nya versioner av programskrifterna där deras synpunkter antingen jobbats in eller inte kommit med. Om de inte fått som de vill har de nu en sista chans att vidhålla att deras förslag ska med i texten.

Det långsiktiga programmet togs för en knapp timme sedan. Där finns en rad förändringar jämfört med förbundsstyrelsen förslag. Till exempel ska man i varje central avtalsrörelse överväga om "villkorad fredsplikt" kan vara en väg att få till stånd bra centrala och lokala avtal. Det ska ge lokalavdelningar som har trilska lokala motparter lite mer muskler.

Där finns förbundsstyrelsens nya begrepp "utbildningsmiljö" nu definierat. En ny rad har lagts till om att lärarlönerna ska höjas i nivå med de yrken i näringslivet som har motsvarande utbildningskrav. Om allt det här kan ni snart läsa på andra ställen, exempelvis på Lärarförbundets hemsida eller i Lärarnas tidning som kommer nästa vecka.

En sammanfattande analys (usch så pretentiöst) är väl att kongressen i det mesta gick förbundsstyrelsens väg men att den på en del viktiga områden gav styrelsen nya och tydligare uppdrag. Ungefär som det ska vara, alltså!

Mjligen blir detta mitt sista inlägg på Kongressbloggen - i så fall: Hej då!

Om vådan av att bli tagen på orden

2007-11-09T09:07:00.000+01:00

Mark Levengood var stämningshöjare på kongressmiddagen i går kväll. Han berättade om sin mormor som tydligen var en kvinna med sinne för dramatiska utspel. En gång kom hon in till morfar som satt och läste tidningen i godan ro (jag snyggar till storyn lite här). Mormor berättade att hon hade bestämt sig. Hon ville bli kremerad.

– Sätt på dig kappan så går jag och hämtar bilen, svarade morfar.

Lärare leder...inte lider

2007-11-08T16:21:00.000+01:00

På Lärarförbundets kongress har just ett seminarium om framtiden avslutats. Samtalsledare var Jonas Hallberg, bland mycket annat amatörspanare om framtiden i radioprogrammet Spanarna på fredagseftermiddagar.

På seminariet genomförde han en vetenskaplig undersökning bland ombuden. Han gjorde ett antal påståenden och bad dem som instämde att räcka upp handen.

Påstående: Jag är mer begåvad än min närmsta chef.
Resultat: 99 procent instämde.

Påstående: Skolan borde förstatligas.
Resultat: Några enstaka instämde.

Påstående: Jag tycket det är viktigare att få högre lön än mer respekt.
Resultat: 99 procent instämde.

Kongressens devis är "Lärare leder", inte "Lärare lider" som Jonas Hallberg trodde. Att han hade läst fel förstod han efter sista handuppräckningen.

Påstående: "Att vara lärare är världens bästa jobb...så vitt jag vet."
Resultat: 99 procent instämde.

Ketchupeffekt

2007-11-08T12:57:00.000+01:00

Den här kongressen är den andra där Lärarförbundet tillämpar nya arbetsformer. Förr i världen satt många ombud i den stora salen under hela kongressen utan att göra annat än möjligen votera. De som inte blev valda till utskott eller hade något motionsförslag att tala sig varm för hade liksom ingen funktion.

Nu med hjälp av ny teknik och ändrade procedurer är ombuden på ett helt annat sätt indragna i kongressarbetet. Utvärderingar visar också att de som varit med är mycket nöjda med den nya ordningen. Men den har nackdelar, åtminstone för kanslipersonal och journalister.

En ambition med nyordningen är att lokalavdelningarna i större utsträckning ska reagera på texter som förbundstyrelsen skickat ut. I ett lärarförbund inbjuder det till att ta fram rödpennan. Väldigt många av de nära tusen motionerna handlar om textändringar, flytt av stycken, ja till och med påpekanden om kommateringsfel.

Den andra effekten är att besluten om till exempel lönepolitik, avvägning mellan fackliga frågor och yrkesfrågor, relationen centralt och lokalt och maktbalansen mellan arbetsgivare och fack kommer på en gång mot slutet av kongressen. Som ketchup ni vet.

Så det gäller att ha tålamod. Den analys som utlovats på denna blogg kommer omsider.

Ja...nja...nej..eller?

2007-11-08T12:28:00.000+01:00

En fråga som stötts och blötts i långliga tider i lärarnas fackorganisationer är vilka som får vara med - bara de som är lärare eller även de som arbetar som lärare, alltså inte har genomgått lärarutbildning. I Lärarförbundet gäller som bekant det senare men debatten böljar vidare.

Marianne Stensson som representerar pensionerade medlemmar har perspektiv, inte minst från förbundsstyrelsen där hon satt till början av 90-talet. Hon jämförde med när drängen Albert skulle till att gifta sig.

– Prästen frågade: "Vill Du taga denna Beata Kristina till din"...osv

– ...ibland vill jag och i bland vill jag inte, svarade Albert...

Avdelning facksnack

2007-11-07T17:09:00.000+01:00

Vore det inte för att det är så många kvinnor här så skulle man kunna tro att man hamnat på brandmannakongress. Jag har nog aldrig hört så många som säger att de brinner för det ena eller det andra. Förra kongressen var det tänket som gällde..."vi måsta ändra vårt tänk...". Men det hörs inte alls längre, peppar, peppar. Nej, nu är det brinner som gäller. Alle man och kvinns till pumparna!

Valresultat

2007-11-07T15:31:00.000+01:00

Det här ingen nyhetssajt. Men eftersom jag i det förra inlägget var inne på valen så får jag väl tala om resultatet av de val som nu är klara. Det blev som valberedningen föreslog. Ordförande Eva-Lis Preisz, förste vice Ann-Charlotte Eriksson från Lund och andre vice Inger Maurin, Växjö. Ann-Charlotte är ny i presidiet. Hon fick 131 röster mot 121 för Roger Bodin som därmed lämnar förbundsstyrelsen. Men om allt sånt här, till exempel val av resten av förbundsstyrelse, får ni fylligare rapportering på Lärarnas tidnings eller Lärarförbundets hemsidor. Länkar finns nere till vänster.

Det var bättre förr: Om teknik

2007-11-07T11:36:00.000+01:00

Kongressens snackis: Mentometrarna som alla skulle trycka på vid valet av ny styrelse - just för tillfället är det rysaren val av vice ordförande som är på tapeten - har pajjat. Det är ju märkligt!! Jag påminner mig om min egen tid vid mentometerknappen. Det var väl i början av 60-talet. Plats: Ängskolan i Sumpan och radiohuset vid Gärdet (i Stockholm).

Våran majje i bille och jogge (jo man snackade på det viset i Sumpan på den tiden) var Bengterik Nordell. Han jobbade deltid som majje och producent på Sveriges radio. Så vi fick friplåtar till Tio i topp. När jag var där tror jag att det var Alma Coogan med Tennesee waltz (stavas det så?) som låg först. I alla fall minns jag att lindblomskans Sånt är livet var med och så det där gänget Med Who put the bomp...vad hette dom...svara gärna med kommentargrejen här bredvid.

I alla fall...och det var dit jag skulle komma...så funkade mentometrarna till hundra procent. Det enda man behövde göra var att ge Carl-Eiwar en leksakskulspruta så att det lät lite häftigt i radiolorna i Sumpan och övriga världen. Men nuförtiden....jag säger inget mer!

I USA där lyssnar man på facket

2007-11-06T17:31:00.000+01:00

Har just intervjuat Reg Weaver, ordförande i NEA, det största lärarfacket i USA. Intervjun får ni snart läsa i pappersupplagan av Lärarnas tidning. Han berättade mycket intressanta saker. Men en sak tänkte jag delge er redan nu.

Under hösten har Weaver intervjuat sex av sju demokratiska presidentkandidater och en av de republikanska. Nu sitter han och tjyvhåller på sitt beslut om vem eller vilka som ska få NEAs stöd.

Hillary Clinton och de andra är väl medvetna om hur mycket det betyder vem eller vilka NEAs ledning rekommenderar sina medlemmar att rösta på. Det gäller att hålla NEA på gott humör tills Weaver behagar bestämma sig.

Nu har vi ju inget statsöverhuvud som vi kan rösta på i Sverige. Huvudet utser ju sig själv, så att säga. Men tänk annars tanken att Eva-Lis Preisz kallar hugade statsministerkandidater till Lärarnas hus på Stora Essingen för grillning och sen håller dem på halster fram till några veckor innan valet. Intressant.

Han kom...

2007-11-06T13:26:00.000+01:00

Jodå, visst kom han som lovat, Fredrik Reinfeldt. Och han var dessutom rätt kul. Med stillsam ironi hävdade han att han förra veckan efter den hektiska moderatstämman mest njutit av lugnet och ägnat sig åt reflexion och eftertanke. Nu var det dags att öka tempot igen. En del kongressombud kände nog medlidande med den plågade statsministern. I vart fall fick han skratt och applåder.

Vill ni höra om den verkligt heta potatisen på den här kongressen, den som alla tänker på men som få vågar prata om? Statsministern, till exempel, pratade om en massa saker. Men inte om potatisen. Ordförande Anders Knape i Sveriges kommuner och landsting sade inte ett ord om någon knölföda alls.

Lärarförbundets Eva-Lis Preisz, däremot, är inte skraj. Hon ägnade potatisen en stor del av sitt öppningsanförande. För att inte tala om Metta Fjelkner från LR som knappt pratade om något annat. Där var det pang på rödbetan, om man kan säga så om en potatis.

Vi snackar alltså avtalsrörelse! Eller rättare sagt, det gjorde vi inte alls. Och ingen var väl särskilt förvånad över att statsministern inte kommenterade pågående förhandlingar, särskilt inte som han ju säger sig gilla systemet med självständiga parter. Anders Knape hade över huvud taget ingen talartid och var nog lika glad för det. Vad skulle han ha sagt?

Ändå tror jag att en del ombud satt och hoppades på undret, att de två moderaterna skulle ge en aldrig så liten fingervisning om hur det ska bli med löner och arbetstider. Men icke så. Under kongressveckan ligger för övrigt förhandlingarna nere. Men mitt tips är att potatisen inte kommer att kallna.

Kommer han....?

2007-11-05T11:19:00.000+01:00

Det här är faktiskt premiär för mig som så kallad bloggare. Det är lite med förbundspressen som med fackföreningsrörelsen i stort. När vi väl har hakat på trenderna så har våra hippare kollegor redan rest vidare.

Vad jag förstår så har media-eliten redan börjat betrakta blogg-branschen som lite mossig. Och han Schulmann, den elakaste bloggaren av alla, har drabbats av byxångest och lagt av. Det om detta. Nu är i vart fall även Lärarnas tidning med på resan, var den nu ska sluta...

Den här bloggen ska helst ha Lärarförbundets kongress som utgångspunkt. Inte så att vi tänker lägga ut beslut, tal och debattreferat, det får ni läsa om på Lärarnas tidnings websida eller i papperstidningen när den kommer i lådan eller på Lärarförbundets hemsida.

Tanken med denna blogg är väl bara att en reporter som varit med på ett antal kongresser under ett kvarts sekel ska delge er lite egna reflektioner som ni kära besökare sedan gärna får kommentera. I morgon tisdag klockan 11.00 drar kongressen igång.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för att inledningstalaren verkligen dyker upp. Kommer han att orka? Kommer han att hinna? Eller ska nya löpsedlar tvinga statsminister Fredrik Reinfeldt att rita om sin agenda. Som sagt: Vi håller tummarna!